MR-dagarna: Panelsamtal

MR-DAGARNA, STOCKHOLMSMÄSSAN, 15 november 2018

Varför får våldsutsatta personer med beroendeproblematik inte den hjälp och den kombinationsbehandling de så väl behöver?

Fullsatt seminarium lyssnade till panelsamtal om hur vi kan förbättra förutsättningarna vid våldsutsatthet och beroende.

Varför får våldsutsatta personer med beroendeproblematik inte den hjälp och den kombinationsbehandling de så väl behöver. Som de har laglig rätt till. Går det att göra något, och framförallt vad kan vi som möter dessa personer på olika nivåer i samhället göra?

Moderator Shora Zamani bjöd in Maria Boustedt Hedvall, utredare Socialstyrelsen; Anna Persson, doktorand Karolinska Institutet, psykolog; Lisa Viksten, enhetschef beroendeenhet 2, Uppsala kommun och Sanna Detlefsen, direktor Linköpings Stadsmission till panelsamtal under Mänskliga Rättighetsdagarna.

 

Uppdrag Granskning berörde svenska folket med sitt reportage om ”Vem kan rädda Sanne”. Är det här en verklighet ni ser?

-Att människor faller mellan stolarna ser vi hela tiden, berättar Sanna Detlefsen. Både i öppen verksamhet och på Oasen HVB. Alla vi som jobbar med socialt arbete vill göra skillnad. Vi har en vision, en önskan om att göra skillnad för enskilda människor. Men vi är så fokuserade på att göra rätt så vi glömmer bort individen. Det blir så fel. Jag anser att det är ett strukturfel vi har, en samhällsproblematik.

-Vi vill gärna se mer samordnade insatser mellan socialtjänst, hälso- & sjukvård och jourer, menar Maria Boustedt Hedvall. Ett helhetsperspektiv. Det är extra viktigt med tålamod och tillgänglighet när det gäller den här målgruppen. Bara att erkänna för sig själv att man är våldsutsatt kan ta lång tid. En tidig upptäckt är därför viktig, inte minst för individen men också ur samhällssynpunkt.

-Vi är inte endimensionella, lägg därför all vård hos en huvudman fortsätter Sanna. Ta in beroendevården i hälso- & sjukvården så kommer vi i alla fall ifrån en viss problematik.


Vilka utmaningar / problem stöter ni på i ert dagliga arbete?

-Vi blir bättre och bättre på att ställa frågan om våldsutsatthet, anser Anna Persson. Inom de verksamheter där jag jobbar frågar vi alltid de som kommer till oss om erfarenheter av våld. Socialstyrelsen rekommenderar att alla kvinnor som söker psykiatrisk vård blir tillfrågade om erfarenheter av våld, men det finns inget som hindrar att alla patienter tillfrågas.

Anna Perssons erfarenhet är att det ofta tagit lång tid innan posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) diagnostiseras, trots att det finns effektiv behandling för PTSD och att PTSD och beroende kan behandlas samtidigt. Ur patientens perspektiv hänger PTSD och beroende oftast ihop och patienten vill gå till ett ställe, inte flera, för att få behandling.

-Ofta görs stora individuella planer i flera olika led för de personer som utreds berättar Sanna Detlefsen. Först behandlingshem, sedan PTSD och så vidare. Vi måste här våga ta enskilda modiga beslut och lyssna på de vi möter, så att våra klienter får den kombinationsbehandling de har laglig rätt till. Och samtidigt våga tro på att behandlingshemmen gör ett bra arbete.

-Vi måste också vara medvetna om att kvinnor kan ha barn de skyddar från att bli omhändertagna. Kvinnor kan vara i missbruk i flera år innan de blir klienter hos socialtjänsten menar Lisa Viksten.

Ett annat problem vi stöter på är vid upphandling av HVB-hem, där kategorin kvinnor helt glöms bort. Genusperspektivet vid våld och PTSD saknas. Ofta missas också kombinationen PTSD och beroende, vilket givetvis inte ger så bra resultat berättar Sanna Detlefsen.

Det är fortfarande ett stort problem att frågan om våld inte alltid ställs, och att målgruppen inte får en kombinationsbehandling. Det finns riktlinjer från Socialstyrelsen, men dessa följs inte.

Hur kan vi stötta de enskilda medarbetarna inom socialtjänsten för att rätt insatser ska bli beviljade?
-Våga fråga om våldsutsatthet, det är det absolut viktigaste menar Lisa Viksten. Hos oss i Uppsala kommun har vi ett våldsombud på alla enheter, en person som specifikt har ansvar för dessa frågor och ser till att utbilda den övriga personalen. Det handlar om bemötande, att alltid ställa frågan om våld och att erbjuda rätt kombinations- och traumabehandling. Att samtidigt vara fokuserade både på våld, trauma, beroende och psykisk ohälsa.

Inse från början att det tar lång tid att behandla.  Det behöver få ta tid, vi pratar alltså inte om en fem veckors behandling. Men det kan också bli mycket lyckade resultat. Jag ser personer som idag lever goda och bra liv med sunda relationer, familj och jobb.

– För att lyckas får det inte vara vattentäta skott mellan olika förvaltningar menar Maria Boustedt Hedvall. Det behövs mer kunskap inom hela socialtjänsten om de här frågorna, och mer samverkan internt. Frågor om våld behöver ställas i socialtjänstens olika verksamheter, och personalen ska känna sig trygg med att veta hur individernas svar ska hanteras. Det handlar om helhetssynen igen, det är individens behov av stöd och hjälp som ska stå i centrum. Uppsala kommun är ett gott exempel där det fungerar.

Socialstyrelsen bidrar med kunskapsstöd i frågorna. Det är nödvändigt att samhället arbetar förebyggande mot våld, och att vi blir bättre på att agera på tidiga signaler.

En annan viktig del är tillgången till strukturerad psykiatrisk utredning och behandling av både beroende och psykisk ohälsa, till exempel PTSD, anser Anna Persson.

 

Vad vill panelen tipsa våra politiker om?

– Säkerställ stöd och hjälp till de som blivit utsatta.

– Behandlingen måste få ta tid för att ge goda resultat. Hjälp behövs redan i tidig ålder.

– Tid, tålamod, tillgänglighet och långsiktighet. Glöm inte heller helhetsperspektivet.

– Att jobba preventivt mot våld och sexuellt våld är en viktig pusselbit.

– Sist men inte minst. Det är också viktigt att jobba mot de fördomar som finns på samhällsnivå, att målgruppen inte får skylla sig själv menar panelen.

Utöver panelsamtal höll Jacqueline Forsell, behandlingsansvarig, och Johanna Trygg, föreståndare från Oasen HVB, i en kunskapshöjande föreläsning om hur våld och trauma alltför ofta osynliggörs av beroendeproblematik.

Projektledare Shora Zamani informerade om den utbildningssatsning som Linköpings Stadsmission nu driver i samarbete med Amphi Produktion, forskare, relevanta myndigheter och organisationer. Förutom pedagogiskt material är fyra fiktiva kortfilmer och en dokumentärfilm under produktion. Projektet finansieras av Arvsfonden.


Narges Ravanbakhsh, utbildare och metodutvecklare från Amphi, visade klipp från projektets dokumentärfilm, och talade om hur vi kan skapa förändring genom kunskap och samverkan.

Linköpings Stadsmission driver just nu ett projekt finansierat av Arvsfonden för att sprida kunskap och skapa framgångsrika förutsättningar för våldsutsatta personer med beroendeproblematik. Tillsammans med kunskapsföretaget Amphi, relevanta myndigheter och organisationer, forskare, och i nära samarbete med målgruppen tar de fram ett helt nytt utbildningsmaterial med verklighetsbaserade filmer. Utbildningarna ger värdefull kompetensutveckling till alla yrkesverksamma som kommer i kontakt med målgruppen, och startar under hösten 2019. 

Gillar du den här infon?

Dela på facebook
Dela på Facebook
Dela på twitter
Dela på Twitter
Dela på linkedin
Dela på LinkedIn
Dela på email
Tipsa en vän
Nyhet

Seminarium, Almedalen 2019

Se hela seminariet på YouTube.  VEM RÄDDAR HANNA OCH METTE? Om våldsutsatthet och beroendeproblematik. Under Almedalsveckan visas verklighetsbaserade kortfilmer om Hanna och Mette. Filmerna varvas

Läs mer »
#villdusemig
Nyhet

Inbjudan: Almedalen 2019

INBJUDAN TILLL EN HELDAG OM VÅLDSUTSATTHET Våld och olika former av övergrepp är oftast dolt och mörkertalet alldeles för stort. Hur kan vi hjälpa de

Läs mer »