Fullsatt frukostseminarium

Utsattheten förstärks utan kompetens om kombinerad behandling

När Linköpings Stadsmission och Oasen HVB bjöd in till frukostmötet De osynliggjorda kvinnorna var Stadsmissionens café fullsatt. Över 70 personer kom för att höra mer om den verklighet som många våldsutsatta kvinnor med substansberoende blir kvar i när de inte får rätt bemötande och behandling. Budskapet var tydligt: så länge våldsutsatthetens konsekvenser och beroendet inte behandlas samtidigt är behandlingen ogjord och kvinnornas utsatthet förstärks.  

– Våldsutsatthetens konsekvenser är i många fall orsaken till de här kvinnornas beroendeutveckling, lidande och svåra livssituationer. Många har levt eller lever i hemlöshet. Många upplever skam och skuld över att inte kunna vara den förälder, syster, dotter eller partner som de vill. Den fysiska och framförallt psykiska ohälsan är omfattande.

Föredragets startpunkt blir stark. Jacqueline Forsell som är behandlingsansvarig på Oasen HVB berättar tillsammans med föreståndaren Caroline Karlsson om den verklighet som är kvinnornas. Många av kvinnorna de möter på behandlingshemmet vittnar om våld och övergrepp sedan tidiga barnsben. De har fråntagits rätten att bestämma över sina kroppar. De har blivit utsatta av den eller de personerna som ska utgöra deras grundtrygghet.

 Våld och beroende föder varandra
– Av erfarenhet vet vi att kvinnor tycker att det är svårt att avgiftas tillsammans med män och särskilt i samma stad utifrån risken att möta sin förövare eller en bekant till denne. Vi vet att det finns starka band i en destruktiv relation, det är svårt att lämna och de flesta kvinnor lämnar många gånger innan det blir definitivt, berättar Caroline Karlsson.

Caroline Karlsson berättar om en kvinna, Maria, som tillsammans med sin socialsekreterare nyligen varit i kontakt med Oasen HVB för behov av placering i behandlingshem. Kvinnas livssituation är inte helt ovanlig för den här målgruppen där våldet och beroendet föder varandra i en ond spiral.

­- Maria har förlorat sin lägenhet, hon spenderar sina dagar ute. Hon säger att hon förnedrar sig hos en man för att ha någonstans att sova, för att få tillgång till alkohol och narkotika. Hon har upplevt och upplever mycket våld, berättar Caroline Karlsson och fortsätter:

– Kvinnan berättar att hon återupplever en nära anhörigs bortgång varje kväll och i sina drömmar. Det är därför hon dricker, för att orka leva, smärtan blir inte lika påtaglig då.

Avliva myter
Socialsekreteraren beslutar ordningsgången ”först avgiftning, därefter Oasen HVB för behandling”, så som det brukar. Då det inte finns några avgiftningskliniker för enbart kvinnor blir det problematiskt för de kvinnor som är våldsutsatta.  Maria avviker från avgiftningen, också vanligt att det blir så.

– Förmodligen tillbaka i fortsatt våldsutsatthet och återfall i beroende. Vi kan inte utesluta att hon under avgiftningen kom i kontakt med sin förövare eller någon som är kopplad till denne. Det är också mycket vanligt att den ångest som kommer av att substansen (narkotika/alkohol) tas bort blir olidlig och skapar flyktkänslor, berättar Caroline Karlsson.

Att personalen på Oasen alltså hade kontakt med Maria under avgiftningen hjälpte inte. På Oasen HVB, som alltså är ett behandlingshem med heldygnsvård för enbart kvinnor, har man gjort ett aktivt ställningstagande att också enbart ha kvinnlig personal.

– Vi vet att kvinnorna i 9 fall av 10 har en manlig förövare och att det i ett akut skede kan vara svårt att möta en man. Kvinnorna som kommer till Oasen befinner sig i de flesta fall i en direkt våldsutsatthet. Då är skydd och trygghet avgörande. För att våga berätta behöver de en fredad och tryggad zon. Här hjälper vi kvinnan att orka vara kvar i och hantera den ångest som kommer när substansen är borta.

När Sanna Detlefsen bjuder in professor Markus Heilig, ledande beroendeforskare och psykiatriker, i samtalet är han märkbart tagen av verklighetens berättelser. Han är överläkare vid Psykiatriska Kliniken på Universitetssjukhuset i Linköping, och professor vid Linköpings universitet.

– En av de första myterna vi måste avliva är att dessa patienter inte är motiverade. Jag är så trött på det. Det är så lätt att skriva i journalen: ”Patient omotiverad”. Sedan länge är det känt att motivation inte är en egenskap hos individen utan en funktion av relationen och sättet att arbeta. Respekt och engagemang är startpunkten, säger Markus Heilig.

Lägg inte skuld på den utsatta
Sanna Detlefsen riktar både skarp kritik och en vädjan till de professionella inom både vård, olika myndigheter och kommuner som möter människor med problematiska substansberoenden och faktiskt har mandat att påverka.

– När en insats inte lyckas, vad är det vi inte gör rätt? Vi kan aldrig lägga skulden på den som är utsatt och har symptom, säger Sanna Detlefsen och fortsätter:

– Det är fascinerande hur felutredningar och felplaceringar driver kostnader i kommuner och förstärker dessa kvinnors utsatthet. Jag inledde med att säga att det är oanständigt och det vill jag koppla ihop med den onda spiralen där våldet och beroendet föder varandra. Vi har så många berättelser där kvinnor får ta på sig skulden och fortsätta mata sig med att vara värdelösa när vi faktiskt har forskning som visar att hjälp finns som fungerar.

En annan myt som behöver ”läggas i graven” enligt Markus Heilig, är att beroendepatienter inte klarar av att bli exponerade för trauman de upplevt. Den amerikanska forskaren Kathleen Brady, internationellt erkänd inom substansberoendeproblematik och PTSD, har motbevisat den myten med metoden COPE (Concurrent Treatment of PTSD and Substance Use Disorders Using Prolonged Exposure).

COPE – en metod som fungerar
– Hennes studier har visat mycket goda resultat, förklarar Markus Heilig och utvecklar:

– COPE är alltså en hopslagning av två redan etablerade metoder inom psykiatrin. En KBT-baserad behandling för beroendetillstånd, det vill säga återfallsprevention. Och en manualbaserad metod för PTSD där patienten genom förlängd exponering stegvis får hjälp att släcka ut rädslominnen som dröjt sig kvar.

Tillsammans med psykologen Anna Persson och psykiatriker Åsa Magnusson har Markus Heilig gjort en pilotstudie inom svensk öppenvård, blandat kvinnor och män, med goda resultat både vad gäller beroende och PTSD. Nästa steg är nu att testa metoden inom ramen för slutenvård/heldygnsvård, där Oasen HVB är först ut att vara med i studien. Personalen har utbildats inom metoden och ska under 2018 genomföra minst 10 fullgjorda behandlingar à 12 sessioner.

Uppenbar skandal
Varför har vi då inte kommit längre? Varför erbjuds inte den här gruppen kvinnor den behandling de har rätt till för att bli fria från både våldsutsatthet och beroende? Fortfarande ser vi upphandlingar där kommuner inte efterfrågar behandlingshem med den här kompetensen. Östergötland har landets näst lägsta antal slutenvårdsplatser inom psykiatri. Vad gäller samverkan inom vården finns absolut ett förbättringsutrymme menar Markus Heilig.

– Det är en uppenbar skandal och en slags oanständighet att inte hjälpa medmänniskor mer när det finns metoder.  Vi slår in öppna dörrar och tittar snävt.  Även kunniga och engagerade kollegor är tvungna att hantera det mest akuta, dvs överdoserna. En käpphäst för mig är att avgiftning är enormt resurskrävande medan människor sitter fast i svåra psykiatriska problem, säger han.

– De kvinnor vi möter bär på svåra trauman, nästintill tortyrliknande situationer. De lider och drivs av sin PTSD utan någon diagnostisering och insats. Jag har stor respekt för att många av de här kvinnorna ens står upp när de kommer till oss. Vi kan inte begära att det inte ska vara svårt på vägen, säger Caroline Karlsson och får medhåll av Markus Heilig:

– Om man inte förstår och aktivt bestämmer sig för att göra något så kommer vi få en situation där kvinnor söker för sitt substansberoende samtidigt som de har väldigt svåra psykiatriska problem som vi ”inte” ser. Vi måste förstå vilka enorma resurser det här drar för ingen nytta, avslutar han.

Mer om Oasen HVB och kombinationsbehandlingen våldsutsatthet-substansberoende:

  • Oasen HVB drivs av Linköpings Stadsmission och erbjuder heldygnsvård med adekvat, evidensbaserad behandling där konsekvenser av våldsutsatthet, psykisk ohälsa och substansberoende behandlas parallellt.
  • Forskning visar att 50% av de som söker heldygnsvård har PTSD.
  • PTSD är ett svårt tillstånd som utvecklas utifrån upplevelsen av ett svårt trauma. Symptom som flashbacks, mardrömmar, svåra sömnstörningar, ångest, undvikande av platser, tankar, känslor, ilska och känslor av skuld och skam. Det är inte ovanligt att kvinnan har en orealistiskt negativ självuppfattning.
  • Symptom av PTSD lindras på kort sikt av användande av alkohol och narkotika men gör symtomen svårare på lång sikt – kvinnan hamnar i en mycket ond spiral som är svår att bryta. Risken för återfall är hög.
  • Få scannas för PTSD vid matchning av behandlingshem. Forskning visar att PTSD behöver behandlas samtidigt som beroendeproblematiken för att ge god hållbar effekt.
  • Vid diagnosticerad PTSD erbjuds kvinnorna på Oasen HVB en utökad utredning med deltagande i en forskarledd COPE-studie i samarbete med bland andra psykiatriker Markus Heilig och psykiatriker Andrea Johansson Capusan på Linköpings universitet samt psykolog Anna Persson och psykiatriker Åsa Magnusson på Karolinska Institutet. Målet är 10 fullgjorda COPE-behandlingar under 2018. Syftet med studien är att se om metoden, som gett goda resultat i öppenvården, är tillämpbar på HVB.
  • Oasen HVB har genom RAM-avtal med många kommuner runt om i landet nationellt intag. I de fall RAM-avtal saknas finns lång erfarenhet av att teckna särskilda avtal. Är din kommun intresserad av att teckna avtal?

Placering? Frågor?

Caroline Karlsson, enhetschef/föreståndare
013-26 38 62

Johanna Trygg, behandlingsansvarig/placeringsservice
0703-58 98 69

Jacqueline Forsell, behandlingsansvarig/placeringsservice
0761-27 02 40

Oasen HVB Repslagareg 37, Linköping

Gillar du den här infon?

Dela på facebook
Dela på Facebook
Dela på twitter
Dela på Twitter
Dela på linkedin
Dela på LinkedIn
Dela på email
Tipsa en vän