Förstå vår livssituation, ställ inga orimliga krav!

PANELDEBATT FORUM JÖNKÖPING, 5/2 2020.
”Kvinnor i beroende får ensamma bära på konsekvenserna av det våld och trauman de utsätts för, utan samhällets hjälp. Antingen fångas inte våldsutsattheten upp, eller så får de höra att de får skylla sig själva för att de är i beroende och lever i den världen” inledde moderatorn Shora Zamani, projektledare från Linköpings Stadsmission, under Forum Jämställdhet i Jönköping.

Det blev ett spännande samtal med en engagerad panel om att förstå kvinnornas situation. Ett samtal som också inspirerade och gav konkreta verktyg till vård förankrad i dessa kvinnors faktiska livssituation. En vård som behandlar beroende tillsammans med våld, och som tar hänsyn till att det ofta är våldet som föregår beroendet.

Lotten Sunna, en av grundarna till #utanskyddsnät, inledde samtalet med att berätta om vilken typ av våld kvinnor med beroende utsätts för. ” I den här målgruppen handlar det inte bara om våld i nära relationer, utan om våld från många olika håll.En absolut majoritet har varit utsatta väldigt tidigt för våld, och nästan alla pratar om upprepat grovt våld från flera olika förövare. Det kan vara en partner som är våldsam, men lika vanligt är andra personer inom familjen, myndighetspersoner, socialarbetare eller poliser. Kvinnan kan också bli tvingad till sex för att få tillgång till droger, pengar eller någonstans att sova.

Våldet mot kvinnor i beroende har blivit normaliserat och något som samhället accepterar. Som exempel lyfter Lotten Sunna SVTs dokumentär ”Vem kan rädda Sanne?” där huvudpersonen Sanne vid ett flertal tillfällen blir utsatt för våldtäkter, men att ingen reagerar.

Jamie Tokoc arbetar som enhetschef i Stockholms stad. Hon beskriver att det under de senaste åren pågått en viktig och stor förändring inom socialtjänsten.  ”Det händer många goda saker just nu. I Stockholms stad har vi tydliga program för jämställdhet och våld i nära relationer, och det gör mig mycket glad” säger hon. Hon menar att chefer har ett stort ansvar i detta arbete. Ett steg är att kompetensutveckla, men någonstans måste samtalet börja. De anställda måste känna sig bekväma med att ställa frågor och prata om våldet. Vi pratar om missbruk, uppväxt, nätverk och sociala relationer, men våldet ska inte benämnas – trots att vi vet att det ständigt är närvarande.

Hon får medhåll av Maria Boustedt Hedvall, utredare på Socialstyrelsen. ”Det finns mycket kunskap ute i landet, utmaningen är i själva implementeringen av kunskapen om denna målgrupp. Personalen måste vara trygga med vad de ska göra med svaren, men också vad de ska erbjuda för insatser.”

Vilken typ av frågor är det då viktigt att personalgrupper ställer frågor om? Forskning visar att våldsutsatthet kan leda till PTSD (posttraumatiskt stressyndrom), en diagnos där det idag finns effektiv behandling. För att kvinnorna ska få tillgång till behandlingen så måste det ställas frågor om dramatiska händelser, och de som har diagnosen behöver erbjudas evidensbaserad behandling. ”Idag finns en enorm överrepresentation av människor med PTSD som söker beroendevård. I Sverige har ca 5-6% diagnosen, inom beroendevården är det 50%, vilket betyder att vi alltid måste ställa frågor om detta” förklarar Anna Persson, legitimerad psykolog på Karolinska Institutet.

Sanna Detlefsen, direktor på Linköpings Stadsmission vill samtidigt poängtera vikten av att förstå målgruppens livssituation och att inte ställa orimliga krav.  Att skicka en kvinna på behandlingshem om man inte samtidigt jobbar med trauma och våldsutsatthet är verkningslöst. “Så fort personen blir drogfri gör PTSDn sig påmind. För att dämpa detta används droger och personen hamnar genast i en du-får-skylla-dig-själv-retorik” berättar Sanna Detlefsen.

Förändringar i en människas liv kan bara börja på en trygg plats. ” Som det är nu så får du bo på gatan tills du kan tag i ditt liv igen. Det är inte anständigt, vi kan inte ha det på det sättet. Vi måste prata om problemet men också göra något åt det.” menar Sanna Detlefsen. På Linköpings Stadsmission finns tillgång till skyddat boende vid pågående missbruk, men också behandling och forskning. Tillsammans måste vi hitta nya sätt att jobba på, och vård förankrad och anpassad till dessa kvinnors faktiska livssituation menar hon.

Mycket har hänt, samtidigt som det finns mycket kvar att göra även inom polisen.  ”Det finns en stark medvetenhet om hur utsatta dessa kvinnor är. Men mörkertalet är stort, de mest utsatta är dolda också för oss” berättar Anneli Johnsson Hammo, tf gruppchef Polismyndigheten. De känner igen fördomarna om att polisen har svårt att tro på någon som är påverkad, men Anneli menar att frågor ställs av ett skäl och uppfattas tyvärr som ett annat. Rent juridiskt ska polisen inte hålla förhör med en person som är påverkad. I en rättsprocess kan det tappa i trovärdighet, och därför kan det hända att de måste skjuta upp förhöret.

Verkligheten för de som lever i hemlöshet ser dock fortfarande ut så som det har varit tidigare. Systemet är anpassat för en normalfungerande person, men grund av trauma och kaos är det i princip omöjligt för denna målgrupp att lyckas med alla bitar.  

En anledning till varför målgruppen gasar i ett beroende, och riskerar sitt liv varje dag är tidigare erfarenheter av våld. Att jobba med sitt värsta trauma när du ägnat de senaste 15 åren till att försöka radera bort minnet av det är en oerhört svår uppgift. Sanna Detlefsen menar att vi måste sluta att sortera upp människor i myndighetsstrukturer, och istället skapa ställen där det går att få hjälp med allt samtidigt, en plats där det går att bygga trygga relationer. Annars blir det bara en situation till för dessa kvinnor som skapar trauman.

Panelens råd

Med god utredning och behandling går det att göra väldigt mycket

Förebygg och ge tidigare insatser. Alla har rätt till god vård och omsorg

Håll i och håll ut, stanna kvar. Dessa kvinnor behöver höra detta om och om igen

Positivt att vi nu flyttar fokus från män till kvinnor och tänker på andra sätt

Se människan bakom problemen, att bara bli sedd är otroligt viktigt

God samverkan mellan civilsamhället och det offentliga är en förutsättning. Vi delar på ansvaret och förflyttar berg med innovativt socialt arbete

Gillar du den här infon?

Dela på facebook
Dela på Facebook
Dela på twitter
Dela på Twitter
Dela på linkedin
Dela på LinkedIn
Dela på email
Tipsa en vän